Tema: Alla lika, alla olika
Det är verkligen hemskt med mobbning. Jag kan inte påstå att jag har blivit utsatt för det själv, visst har man väl känt sig utanför då och då, men vem gör inte det någon enstaka gång? Jag har sett folk blivit mobbade och jag kan erkänna att jag inte gjort mycket åt saken. Kanske för jag har varit rädd, kanske för jag varit feg och inte vågat stå för vad jag tyckte. Jag minns speciellt en gång då min dåvarane bästa kompis blev utsatt.
Vi skulle gå på ett disco, och hade gjort oss fina. Vi var verkligen peppade och kvällen skulle bli rolig. Vi kom dit och betalade och gick in för att börja dansa. Jag skulle bara gå på toa, och min kompis väntade vid några bänkar utanför. När jag kom ut igen hade det samlats ett gäng runt omkring henne, som skrattade åt henne och härmade saker hon hade sagt innan. De var kanske 7-8 stycken, och hon var ensam. De stod i en ring runt omkring henne och turades om att kränka henne. Mellan deras kroppar kunde jag se hur hon grät. Personerna var äldre än oss, de gick i sexan då. Vi gick bara i fyran. Det som överraskade mig mest var att där var en annan tjej där, en som gick i min klass. En som också var min kompis. Hon var nog den taskigaste av alla. De sa hur ful hon var, att hon inte passade in på ett disco. Varför hon hade köpt försmå kläder (hon var lite småmullig). De skrattade åt varandras kommentarer och hade verkligen roligt åt henne.
Jag ville gå mellan och dra ut henne därifrån. Men de stod i en så tätt ring runt om kring henne, jag kunde ju inte tränga mig förbi några som var två år äldre än mig? Jag vågade inte, jag stod ett tag och bara kollade på dem. Jag hörde hur min vän drog efter andas och hur hon försökte kväva gråten. Jag bara stod där och lät deras ord såra henne ännu mer. Efter ett litet tag, ett för långt tag, gick jag och sa till en vuxen som var på discot. Då kom dom och hjälpte henne att ta sig ur och sa till dom äldre barnen. Jag gick fram till henne och tog tag i hennes arm, drog henne snabbt därifrån. Vi fick gå in i köket. Hon grät fortfarande, det syndes på henne att hon hade fått nog. Det förstår jag. Jag var hennes enda vän då, alla andra var riktigt taskiga mot henne.
Om jag skulle upplevt samma situation nu, 6 år senare, hade jag nog (hoppas jag!) gått mellan direkt. Jag tycker verkligen att det är hemskt med mobbning. Vi är alla människor och vi har alla känslor. Ingen förtjänar att blir mobbad och kränkt för sitt utseende, sitt beteende eller någonting annat.
synd om flickorna :/
jag har också varit med om ungefär sammasak, det känns hemskt att bara stå där och inte våga göra något.
Bra skrivet och bra språkval.
Stackats tjej. Att bli utsatt för något sådant är verkligen hemskt.. och speciellt när ens vänner sviker en. Jag förstår också dig som inte vågade gå dit och säga till, det hade inte jag heller, inte i den åldern i alla fall. Men det var bra av dig att du gick till en lärare som i sin tur kunde hjälpa tjejen. Bra skrivit och bra att du har tänkt tillbaka på hur du skulle gjort idag :)
Det verkar jätte hemskt, det som hände. Men det var bra att du ställde upp för din vän, även om du inte gjorde det först. Men det viktigaste är att du gjorde det. Jag vill också tacka för ditt inlägg på min blogg, dina ord är verkligen uppmuntrande för mig. Tack för ditt stöd :-)
Du beskriver sitaution på ett väldigt levande sätt, inte bara vad som hände utan också hur du upplevde det, vilket ger oss läsare möjlighet att verkligen leeva oss in det.Vi har nog alla någon gång hamnat i en sådan situation där vi i efterhand tycker vi kunde gjort mer. Jag tror det är viktigt att erkänna det för sig själv, som du gör, för att vi skall kunna lära oss av det.
