Bloggar
http://emeelien.blogg.se/
http://jensanpensan.blogg.se
http://hikarifight.blogg.se
vad beror denna typ av problem av?
jag tycker att detta problemet är ganska stort. Det får folk att känna sig kränkta och rädda. De vågar inte vara sig själv över huvud taget. Jag tror att detta beror mest på att de som mobbar känner sig lite osäkra i sig själv och behöver statusen mobningen ger. Det får dem att tro att de är mycket coolare än vad de egentligen är bara för att de vågar mobba någon. Men jag tycker bara att det är fegt att mobba. Det tyder på att man är missnöjd med någonting med sig själv och behöver få bekräftelsen att man är bättre än någon annan. Vissa kankse har blivit utsatta själva och vill ge igen och hittar första bästa "offer". Det finns inte mycket man kan göra åt saken.. kanske skulle det vara isåfall att visa filmer och ha föreläsningar om mobbning. Det skulle hjälpt på mig iallfall. Att man får se allt från den utsattas ögon. Frågan är bara om mobbarna lyssnar. Men det är alltid värt ett försök.
Tema: Alla lika, alla olika
Det är verkligen hemskt med mobbning. Jag kan inte påstå att jag har blivit utsatt för det själv, visst har man väl känt sig utanför då och då, men vem gör inte det någon enstaka gång? Jag har sett folk blivit mobbade och jag kan erkänna att jag inte gjort mycket åt saken. Kanske för jag har varit rädd, kanske för jag varit feg och inte vågat stå för vad jag tyckte. Jag minns speciellt en gång då min dåvarane bästa kompis blev utsatt.
Vi skulle gå på ett disco, och hade gjort oss fina. Vi var verkligen peppade och kvällen skulle bli rolig. Vi kom dit och betalade och gick in för att börja dansa. Jag skulle bara gå på toa, och min kompis väntade vid några bänkar utanför. När jag kom ut igen hade det samlats ett gäng runt omkring henne, som skrattade åt henne och härmade saker hon hade sagt innan. De var kanske 7-8 stycken, och hon var ensam. De stod i en ring runt omkring henne och turades om att kränka henne. Mellan deras kroppar kunde jag se hur hon grät. Personerna var äldre än oss, de gick i sexan då. Vi gick bara i fyran. Det som överraskade mig mest var att där var en annan tjej där, en som gick i min klass. En som också var min kompis. Hon var nog den taskigaste av alla. De sa hur ful hon var, att hon inte passade in på ett disco. Varför hon hade köpt försmå kläder (hon var lite småmullig). De skrattade åt varandras kommentarer och hade verkligen roligt åt henne.
Jag ville gå mellan och dra ut henne därifrån. Men de stod i en så tätt ring runt om kring henne, jag kunde ju inte tränga mig förbi några som var två år äldre än mig? Jag vågade inte, jag stod ett tag och bara kollade på dem. Jag hörde hur min vän drog efter andas och hur hon försökte kväva gråten. Jag bara stod där och lät deras ord såra henne ännu mer. Efter ett litet tag, ett för långt tag, gick jag och sa till en vuxen som var på discot. Då kom dom och hjälpte henne att ta sig ur och sa till dom äldre barnen. Jag gick fram till henne och tog tag i hennes arm, drog henne snabbt därifrån. Vi fick gå in i köket. Hon grät fortfarande, det syndes på henne att hon hade fått nog. Det förstår jag. Jag var hennes enda vän då, alla andra var riktigt taskiga mot henne.
Om jag skulle upplevt samma situation nu, 6 år senare, hade jag nog (hoppas jag!) gått mellan direkt. Jag tycker verkligen att det är hemskt med mobbning. Vi är alla människor och vi har alla känslor. Ingen förtjänar att blir mobbad och kränkt för sitt utseende, sitt beteende eller någonting annat.
